北欧メロンパン

Dags för en till post som legat och väntat på att få åka upp på blogen bra länge nu.

Fredrik Härén blev tydligen vald “årets talare” i Sverige 2006/2007 och jag såg av en slump stora delar av hans presentation från kunskapens dag 2007 direktsänt på TV. Han för fram sin poäng med ett bra tempo och en god dos humor så trots en del missar (varav den värsta väl är en liten brainfart som resulterar i att “elmoped” och “bensinmoped” får byta roller ett tag ) och att alla siffror och årtal kanske inte stämmer på pricka så kan jag se varför han vann titeln.

Nu är det givetvis så att jag inte skulle orka böka ihop ett bloginlägg om jag bara tyckte snubben var bra på att snacka. Nej givetvis tycker jag att han har mycket att säga och många av hans åsikter överlappar med mina egna, och jag tänkte drista mig till att ventilera lite av mina egna synpunkter innan jag länkar till videos av föreläsningen nedan (titta och läs i den ordning ni vill, men ska ni prioritera någotdera så är föreläsningen garanterat mer intressant än mitt babbel ).

Framförallt hans poäng om att vi i Sverige är oroligt insnöade på “västerländsk” kultur och väldigt trångsynta när det kommer till allt som inte fått en godkännande-stämpel som coolt, häftigt eller bra genom att först slå i U.S.A. (han talar mycket om i början av föreläsningen men det är ett genomgående tema). Det gäller ju t.o.m. många av våra inhemska artister som exempel! Manga (japanska serier för er som bor under en sten) började inte bli stort på riktigt i Sverige förränn det nära på helt utkonkurrerat den inhemska amerikanska seriekulturen på sin egen hemmamarknad. Först DÅ fick svenska förlag upp ögonen för något som i stora delar av världen varit ett fenomen sedan 80-talet! Detsamma gäller för i princip all asiatisk kultur även om mina egna intressen resulterar i att de flesta exemplen här blir japanska.

Jag har insett först senare att min barndom och uppväxt varit genomsyrad av japansk kultur. Min favoritleksak var “Transformers” som skapades som “Diaclones” av det japanska leksaksföretaget Takara (numera Takara Tomy) och som är uppenbart inspirerade av japansk mecha-manga (korta förklaringen får bli “robot-serier”), men som givetvis inte slog stort innan amerikanska Hasbro köpte rätten att distribuera dem. Jag och mina kompisar lekte ninja men det konstiga i att alla ninja på TV var vita män…eller antrophomorfa sköldpaddor som bodde i…Tokyo? Nääääh, New York såklart! Att alla riktigt  ninja i världshistorien varit av japansk härkomst (och av arten homo sapiens sapiens för den delen) slog mig först senare. Säkerligen reflekterade jag inte över sådant för att jag var för ung, men jag tror seriöst att det svenska skolsystemets officiella inställning till Asien i stort uppgick till “here be dragons” hade sin påverkan.

Innan jag drar iväg från ämnet alltför långt så tänkte jag gå in på en annan poäng som herr Härén lägger fram. Svenskar är jävligt nöjda med status quo och är inte särskilt nyfikna på omvärlden, ty “vi lever ju i Sverige! Vi är ju bäst på i princip allt ju…”. Jag är verkligen inte förtjust i den typen av mentalitet. Jag kan hålla med om att det finns mycket som Sverige ÄR bra på, MEN…det betyder inte att vi inte har något att lära från andra, och detta inkluderar s.k. “U-länder”. Min poäng här är att jag personligen upplever att de japaner jag träffar generellt är väldigt nyfikna på Sverige men också mina åsikter om Japan. I Sverige däremot brukar folk som mest vara intresserade av att befästa sin tro att “de där krumelurerna de skriver med därborta” är jääättesvåra och kritik mot att allt inte är underbart i Sverige bemöts ofta med oförståelse, undanflykter eller rent av defensivitet. Jag föredrar verkligen känslan av att vilja och av att kunna förändra, även om det är svårt eller kanske t.o.m. verkar omöjligt, som jag får i Japan. Det ger mig drivkraft och en personlig känsla av att kunna påverka. Detta, ska jag erkänna är en av anledningarna att jag hellre vill bo där än här.

Hursomhelst, tillbaks till herr Härén. Han må ibland vara lite mer Kina-frälst än vad jag själv är men det mest han säger är mycket vettigt och som sagt klart mer intressant, engagerande och behandlar viktigare ämnen än mitt dravel ovan så ta hemskt gärna tiden till att titta igenom föreläsningen. Tänk på att detta spelades in 2007. När det gäller minst ett särskilt exampel han tar så går det säkert att märka en ganska stor skillnad i folks medvetenhet idag, får se om ni kan gissa vilket jag tänker på.

Föreläsningen är uppdelad i fem delar på ca. 10min styck:

Del1:

Del2:

Del3:

Del4:

Del5: